Vinden kan ta sig så många olika uttryck (och nu talar jag inte om vinden som ligger hopkrupen under taknocken, utan om den där osynliga som blåser och som på detta sätt talar om för oss att den finns).
Ibland kan den vara en svalkande bris en het sommardag. Eller kanske bara ett stilla brus i trädtopparna.
Ibland piskar den snön i ansiktet på dig när du cyklar till jobbet, för att därefter plötsligt göra en helomvändning och ge dig en knuff i ryggen så att du får upp en väldig fart, varefter den attackerar dig från sidan och för dig ut i vägbanan mitt framför en bil.
Jag föredrar nog faktiskt den där svala sommarbrisen, som stilla fläktar dina kinder och rör lite vid ditt hår, för att sedan lugnt färdas vidare upp i trädtopparna och skapa det där sövande bruset av löv som långsamt rör sig i en stilla sommarvals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar