Åh, om ändå jag hade skrivit den boken!

Det finns författare som skriver så fruktansvärt bra, att man sitter i stum beundran och önskar att det var man själv som hade lyckats åstadkomma deras storverk till böcker. Eller att man åtminstone hade hälften av deras fantasi och kunnande. Eller en promille av deras humor.
Som Alexander McCall Smith. T ex.
Han är bara bäst. Så är det.
Och jag tvingas bittert inse att jag aldrig kommer att nå upp till hans nivå. Hur mycket jag än försöker.

Men, men, man kan inte vara bäst på allt.

Och skulle jag nu tipsa om något speciellt verk ur hans digra produktion, så skulle det nog bli böckerna (ja, det är flera verk) om professor doktor Moritz-Maria von Igelfeld: Portugisiska oregelbundna verb, Ett slags tax samt De små omständigheternas hus.