Fantasin har inga gränser

Fantasi är något fantastiskt!
Ogripbart, svårförklarligt, och väldigt, väldigt personligt.
För hur förklarar man fantasi?
Är fantasi detsamma som kreativitet, eller är det något mer passivt?
Vi behöver fantasi för att kunna vara kreativa. Utan fantasi, ingen kreativitet.
Fantasin föder idéer, idéerna får oss att bli kreativa. Vi skapar något ur vår fantasi.
Gör vi däremot inget av vår fantasi, blir den inget annat än en tanke, ett objekt utan substans, synligt bara för oss själva.
Och ändå så oändligt värdefullt därför att den är vår.
Men min fantasi är inte samma sak som din fantasi.
Min fantasi grundar sig på mina upplevelser, mina känslor och mina tankar, på samma sätt som din fantasi har sin grund i dina upplevelser, dina känslor och dina tankar.
Därför är fantasi något personligt, något som bara du själv helt till fullo kan förstå.

Kanske är fantasi lite som dimma. Något flyktigt, ogripbart och trots allt, så påtagligt.

Dimma, eller min andedräkt?