Oändligheten

Jag har väldigt svårt att förstå oändlighet.
Något som inte har något slut, som fortsätter i all evighet.
Som universum.
Jag förstår det inte, men jag gillar det, även om själva tanken på universums oändliga utbredande ibland kan ge mig svindel.
Tänk bara, allt detta mörker upplyst av fjärran stjärnor och galaxhopar.
Visst är det fantastiskt!
Universum är oändligt, liksom dess skapare, Jehova.
En fantastisk kreatör, vars skaparverk når bortom vårt förstånd, bortom vår fantasi
Jag längtar verkligen efter den dag då vi till fullo kommer att kunna njuta av allt som han har gjort, då vi helt och fullt kommer att kunna använda den fantasi och den kreativitet som han har gett oss, utan att vara hindrade av vår ofullkomlighet. Då orden i Psalm 145:16 kommer att gå i uppfyllelse på ett sätt som vi, trots vår "gränslösa" fantasi, inte riktigt kan förstå.

 

"Du öppnar din hand
och mättar allt levande med vad de önskar."

 

Regnbågen är också oändlig