Ord. Och hur de helt plötsligt kan förlora sin mening.

Det finns vissa ord som, när man läser dem, eller hör dem, förefaller smått absurda. I ett visst sammanhang förlorar de helt sin mening, de blir bara bokstäver, utan innebörd.
 Som det lilla ordet: Igen.
 Jag skrev det, tittade på det och funderade på vad det egentligen betyder. För ett ögonblick blev jag till och med osäker på dess existens, om det överhuvudtaget finns ett ord som stavas så. Det såg så konstigt ut, så helt utan mening.
Igen. Igen. Igen.
Kanske har det något att göra med att jag skrev det med stort I - Igen. För det ser faktiskt mindre konstigt ut när man skriver det med litet i - igen.

Fast, det ser konstigt ut med litet i också.
igen? Som om början på ordet har försvunnit, och det enda som återstår är svansen.