Trötthet

"Jag är trött".
Han tittade ner. Flickans blick sökte hans.
"Sov då", sade han och strök henne lätt över det ljusa håret.
"Jag kan inte."
"Varför kan du inte?"
Flickan tänkte efter.
"Därför...därför att det bor ett monster under min säng."
"Vad för ett slags monster? Jag tror inte att det finns något annat än dammråttor under din säng."
Hustrun, som satt i soffan och läste, gav till en förnärmad fnysning, men sade ingenting. Hon var också trött.
"Det är ett riktigt monster, pappa", envisades flickan och tog tag i hans hand. "Kom så får du se."
Efter att ha kastat en sista, längtansfylld blick på den nyhetsfyllda datorskärmen reste han sig upp och följde med flickan till det lilla rummet med Nalle Puh-tapeter.
"Titta där."
Nu viskade hon och pekade in i mörkret med en hand som darrade. Den andra handen kramade hans, hårt.
"Var?"
"Under sängen. Ser du inte?"
Han steg in i rummet, ställde sig på knä och tittade in under sängen. Damm, damm, damm...
Något rörde sig, en hastig rörelse, det blänkte till i två gula ögon.
"Det är en katt", sade han och reste sig upp.
"Har vi en katt?" sade flickan.
"Tydligen", sade han. "Seså, hopp i säng."
Han lyfte henne upp i sängen och stoppade om henne täcket. Med osviklig elegans hoppade katten upp och lade sig bredvid flickan. Den spann belåtet. Flickan log.
"Tack, pappa."
"Sov gott."
"Sov gott."
Fundersamt gick han ut i vardagsrummet, satte sig framför datorn.
"Har vi en katt?"
Hustrun tittade på honom.
"Nej."
"Jo."
Han återgick till sitt nyhetsläsande. Hustrun lade ifrån sig boken och försvann i riktning mot det lilla rummet med Nalle Puh-tapeter.
När hon kom tillbaka såg hon mycket förvirrad ut.
Mannen log.
"Kanske dags för en storstädning?"