Inatt drömde jag. Sådan är jag, nämligen. Ibland händer det visserligen att jag drömmer på dagen också, så kallade dagdrömmar. Men det är inte riktigt samma sak som de där drömmarna som kommer till en om natten.
Dagdrömmar kan man styra, oftast, och deras innehåll är för det mesta positivt och begripligt. För mig själv, åtminstone.
Nattdrömmarna är en helt annan sak. Nattdrömmar kan man vanligtvis inte styra särskilt mycket. De bara händer. Ibland kan de vara riktigt obehagliga, då kallas de mardrömmar.
Nattdrömmar är också, mestadels, mycket svårbegripliga. De kan vara så svåra att förstå att man helt glömmer bort dem, vilket kanske är lika bra.
Den dröm jag hade i natt var ingen mardröm. Det var snarare en önskedröm.
Jag drömde att jag kom hem till min mor. Hon omfamnade mig och gratulerade mig, och visade mig sedan sitt exemplar av min nyutgivna bok. En illgrön bok med gul titeltext. Jag blev något förvånad eftersom jag inte hade haft en aning om att jag hade fått en bok antagen och utgiven av förlag. Förvånad och samtidigt stolt. För även om jag inte var helt förtjust i den illgröna färgen tillsammans med de gula bokstäverna, så var det ju iallafall en bok. Min bok.
Jag tog boken i handen. Den hade kraftiga pärmar, och mitt namn stod med gula bokstäver mitt i det gröna. Andaktsfullt öppnade jag boken, nyfiken på vad jag egentligen hade skrivit, och ögnade igenom texten.
Ve och fasa! Inte ett, utan två stavfel. Önskedrömmen blev med ens en mardröm.
Så kan det gå.
I min bok Ivar Hamarsman ÄR det sanning. Jag hittade två stavfel i den utgivna boken.
SvaraRadera