Det känns som om jag måste fylla min blogg med lite inlägg.
Problemet är att jag inte kommer på något att skriva.
Ändå befinner jag mig i en fas där jag bara skriver och skriver och skriver.
Man och barn skriker efter mat utan att jag hör dem, dammet samlas i hörnen, förbereder en attack för att ta herraväldet över huset en gång för alla, räkningarna glöms bort och irriterande påminnelser trillar ner i brevlådan, och glöms bort de också.
Med andra ord, mitt liv faller i bitar runt omkring mig medan jag skriver om personer som aldrig har existerat, aldrig kommer att existera och inget har att tillföra världen förutom att de kanske kan roa någon.
För en tid sedan kände jag mig som Mozart, nu känner jag mig mest som Nero som satt och spelade harpa medan Rom brann.
Se där ja, lite fyllde det upp.
Hälitt! Lite författarmisär där, ja. Har du absinten bredvid också? Och börjar lunginflammationen göra sig påmind(stavning?)? Du sitter väl på en kall vind antar jag. Det blir finfina romaner och dylikt av sådana kombinationer. Ännu en författarfamilj som slås i spillror, det är väl så det ska va? Jag menar, hittills har väl ingen dött av det. Eller ja, lite svinn får man räkna med.
SvaraRaderaVisst ja! Absinten. Den hade jag glömt. Tack för påminnelsen.
SvaraRadera