Vandrar du så oförvägen i nattens mörker, du lille riddare? Så ljusa dina anletsdrag, så leende din rosenknoppsmun.
Fruktar du inte skogens skuggor? Hör du inte ljudet av fötter som trampar, ja, alldeles intill dig?
Du, lille riddare, du stridsman. Inget hör du, och inget ser du, av det som omger dig.
Med skor av stål klampar du fram, din sporrar klirrar, din ringbrynja skramlar. Svärdet vid din sida är din trygghet, men din hand söker sig inte till dess fäste. Nej, du vandrar så obekymrad, blickande upp mot månen och stjärnorna. I natten finns inga faror. Ingenting skrämmer dig.
Nå, titta hit, lille riddare. Titta in i skuggorna på din högra sida. Jag är här, jag går bredvid dig. Steg för steg följer jag dig. Men du ser mig inte, du hör mig inte. Visslande går du, med svängande armar. Ditt ansikte är så ljust. Ditt hår så fint. Det blänker som guld i månljuset.
Så hårt dina fötter trampar jorden. Jag kan känna hur marken vibrerar under mig av kraften i dina steg. Så stark du är, lille riddare, så stark, med din ringbrynja och ditt svärd och dina gyllene sporrar.
Har du då ännu inte sett mig? Ser du inte hur månljuset blänker i mina ögon? Jag är här, vid din sida. Jag går inte som du. Mina fötter smyger, hela min kropp är tyst. Det är så jag tar mig fram i natten. Tyst.
Nej, du ser mig inte, lille riddare, för dina tankar är någon annanstans. Vem tänker du på? På den vackra jungfrun med hår lika gyllene som ditt? Jag har sett henne. Hon vågar sig inte ut i skogen om natten. Hon är inte som du, inte så oförvägen, inte så dumdristig.
Jo, jag har sett henne. Mina händer vill röra vid hennes hår, de där guldglänsande lockarna som flödar likt vatten ner över hennes rygg. Jag har sett henne. Gömd i skuggorna har jag iakttagit henne. Det vet du inget om, lille riddare. Du anar ingenting. Du går så lugnt, trampar så säkert. Ingen tvekan, ingen rädsla. Inga farhågor.
Jag kan till och med höra dina andetag. Friska andetag, ur friska lungor. Du går i rask takt, är inte trött. Din kropp är stark, lille riddare. Stark och högrest. Ståtlig.
Tror du att hon tänker så om dig, din väna, lilla jungfru? Att du är en ståtlig man, en vacker man? Med ditt ljusa ansikte, och ditt gyllene hår. En vacker man. En sann riddare.
Och jag, som smyger här i skuggorna, vill du inte veta hur jag ser ut? Är jag som du, vacker och högrest? Lång och ståtlig?
Min kropp skyddas inte av någon brynja. Jag har inget svärd vid min sida. Mitt hår är grovt som tagel, svart som natten. Min rygg är krökt, mina händer vidrör marken där jag går. En skugga bland skuggorna. Osynlig.
Har du lovat henne att du skall skydda henne, du lille riddare? Har du lovat din sköna jungfru att du alltid ska finnas vid hennes sida, att inga faror ska drabba henne så länge du finns hos henne?
Ja, det har du säkert. Du talade med henne idag, just när solen gick ner. Ni stod vid den gamla eken, och dina armar famnade henne. Din mun viskade ljuva ord i hennes söta, lilla öra. Dina läppar mötte hennes, kyskt. Jag såg er, förstår du. Jag satt i skuggorna, osynlig, och iakttog er. Ditt leende, hennes rodnad. Alldeles säkert lovade du att skydda henne.
Men titta hit, lille riddare. Jag är här, bredvid dig, så nära att jag kan röra dig om jag sträcker ut handen. Jag följer dig genom natten, genom skuggorna. Steg för steg, ljudlöst.
Mina händer är stora, mina naglar klor. Mina tänder är som vargens tänder. Snart, snart, sträcker jag ut min hand efter dig.
Dina steg, dina stålklädda fötter, svärdet vid din sida, guldet i din börs. Jo, jag kan höra hur de klirrar mot varandra, guldmynten. Jag har också guld, lille riddare. Gömt djupt ner i urberget. Bålda riddares guld. Oförvägna små riddare som har vandrat visslande genom natten, med leende läppar och skinande hår.
Nu, nu ska du snart få se mig. Snart stiger jag ut ur skuggorna, så att du kan se mig. Dina himmelsblå ögon ska möta mina svarta, och då ska du äntligen förstå, lille riddare, varför man inte vandrar ensam genom skogen i natten. Ja, du ska förstå.
Men, då är det naturligtvis redan försent, för vem skyddar dig inatt, lille riddare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar