Nu är jag nervös. Jättenervös!
Jag har bestämt mig för att skicka in min bok till förlag.
Ja, det är ju inte en bok egentligen. Mer en hög med papper. En ganska tjock hög med papper, fyllda med ord. Mina ord. Min historia (inte mina memoarer, utan en historia som jag har hittat på. Bara så att ingen missuppfattar).
Jag tyckte att den var bra när jag skrev den. Jag tyckte att den var bra när jag läste igenom den första gången och rättade till fel. Jag tyckte att den var bra andra gången jag läste igenom den och rättade felen som jag inte hittat första gången. Tredje gången var jag lite trött på den. Då visste jag redan alltför väl hur den slutade, och de första kapitlen som känts som nya när jag läste igenom dem första gången, kom jag nu ihåg nästan varje ord av. Fjärde gången orkade jag knappt ta mig igenom den. Jag skrev om slutet, läste det fyra gånger, och tänkte sedan att: Nu. Nu är det dags att ta tag i saken och skicka in den tjocka bunten med papper till ett förlag.
Det är därför jag är så nervös. Idag ska jag skicka iväg manuset, boken, pappershögen. Jag ska stoppa ner barnen i cykelvagnen, trampa ner till ICA Kvantum och köpa ett sånt därnt grönt posten kuvär. I det kuvertet ska jag stoppa ner mitt manus, skriva adressen till förlaget och sedan överantvarda mina ord, mina tankar, min historia i Postens varsamma händer. (Jag litar till 100% på Posten!)
Och det är nu när jag äntligen har bestämt mig för att skicka in manuset som tvivlen har börjat övermanna mig. Jag känner att historien, min bok, egentligen bara är ... skräp. Ingen kommer att vara intresserad av att läsa den. Förlaget (ja, inte hela förlaget, utan den person som förlaget har utsett att läsa just mitt manus) kommer att kasta ett öga på första sidan och skrattande lägga det ifrån sig, eller kanske ta det med sig till fikarummet, (om de nu har något sådant. Jo, det har de.) sätta lite bruna kafferingar på det vita papperet och sedan stämpla refuserad med stora röda bokstäver. (Jag vet inte om det är så förlagen gör, men det känns som om det skulle kunna gå till så.)
Jag kommer inte att kunna sova på flera månader. Jag kommer ligga vaken och fundera över konstiga ordval, partier som borde strykas, tramsigheter som bara jag förstår, huvudpersoner som bara en mor kan älska.
Och när sedan refuseringen kommer som ett brev på Posten ...
Ja, då kan jag nog andas igen och ta nya tag. Tänka att jag ska bli bättre, att jag en dag ska lyckas. En vacker dag. Någon gång.
Men just nu är jag bara nervös. Jättenervös!
Jag kan förstå att du är nervös. Men du har glömt att träna dig på att säga: Jag är bra. Jag skriver bra. Jag skriver så bra att andra som läser säger 'Åh, vad bra, jag önskar jag kunde skriva som du!' (det sista säger inte alla men nästan alla tänker det, jag lovar).
SvaraRaderaDu kommer antagligen att bli refuserad. Om du har skickat till fel förlag. Om du har oturen att ditt manus hamnar i händerna på en lektör som är lite bakom (jag tror det finns sådana också) eller om ditt manus av misstag åker ner i papperskorgen och går till återvinning och sedan när du efter ett halvår frågar hur det går med ditt manus så kommer de att leta och sedan säga sig att det kan inte ha varit något om vi inte hittar det, vi säger att vi inte är intresserade (åter den där korkade typen) och så går de miste om den första Augustprishyllade fantasyromanen (eller har jag missat något?). Tji fick de eftersom du fått ja av ett litet men kreativt och vaket förlag med dito medarbetare.
(jag vill påpeka att jag är övertygad om att alla redaktörer på alla förlag är jättekloka, jättevakna och aldrig gör några misstag)
(jag har aldrig blivit refuserad, förutom en gång på 90-talet då jag inte fick vara med i Gedins debutantbok med en fruktansvärt dålig novell, vilket jag är otroligt tacksam för idag, tack Gedins!)
(att jag (nästan) aldrig blivit refuserad kan iofs bero på att jag aldrig, förutom då, en gång på 90-talet, skickat in något ...)
(ber om ursäkt för den alltför långa kommentaren :))
Hanna, stort lycka till!
Det kommer gå bra! Förr eller senare. På rätt förlag.
SvaraRaderaTänkte bara rätta lite, du skrev: "ett sådant där grönt Posten-kuvert." Det heter 'ett sånt därnt grönt posten kuvär'
Tack för stöttningen marilin! Jag ska börja öva på det där. :) Jag har faktiskt blivit refuserad en gång förut. För hundra år sedan. När jag precis hade slutat gymnasiet och satt ihop en novellsamling tillsammans med en väninna. Tack och lov att inte den blev publicerad.
SvaraRaderaMarielle, stort tack för stavningskontrollen. Jag såg att det var felstavat men tänkte att ingen skulle lägga märke till det ...