Halva arbetsveckan har gått, eller: Det är fortfarande lika kul att fotografera med den däringa telefonen

Lång rubrik.
Jag behöver väl inte säga så mycket mer utan tiger still.

Frågan om var man ska sitta och skriva

Jag satt här och tänkte.
Ja, jag vet. Det är ovanligt att jag tänker, men ibland händer det.

Idag är en sådan dag när hjärnsynapserna liksom griper tag i varandra och sitter där hand i hand medan de sjunger: "We shall overcome".
Och jag funderar, med ljudet av deras sång i bakgrunden, på vilket ställe som är det bästa att sitta och skriva på.

Kanske på en sandstrand med ljumma havsvindar smekande runt ansiktet och palmer som vajar likt solfjädrar?
Eller kanske i en liten fjällstuga, omgiven av urberg och brölande renar och jojkande samer?

Och så ser jag mig omkring i min lilla ... skrivarskrubb, och inser, medan hjärnsynapserna stämmer in i refrängen, att den bästa platsen att sitta och skriva på måste vara en soptipp.

Med lukten av avfall i näsan, fiskmåsar som skriker och skickar ner barlast, och en utsikt som får en att gråta av ren desperation, borde det gå fort att skriva en roman; man vill ju inte sitta där längre än nödvändigt.

Och det borde vara lätt att drömma sig bort ... till den där lilla stugan i fjällen där samerna jojkar i kör med hjärnsynapserna medan palmerna vajar i havsbrisen.