Sidor

måndag 31 januari 2011

Lite dagbok

Jaha. Så var den här dagen över. För min del.

Det här har jag gjort idag:
Vaknade tidigt, åt frukost, cyklade till jobbet alldeles för fort och kom 15 minuter för tidigt, sorterade och kammade post, körde gul bil, åt lunch, sorterade post, cyklade hem och passade på att handla när jag ändå passerade Konsum, pussade barn och man, matade barn, nattade barn.

Och nu ska jag natta mig själv, eftersom jag är trött och borde ha gått och lagt mig för längesedan, istället för att sitta här och skriva trams.

söndag 30 januari 2011

Medan kaffet kallnar

Så heter den. Min novell som kom på en hedrande sjätte plats i Kapitel 1:s senaste novelltävling.

Finns att läsa här för den som är intresserad.

Midnatt och tid

Det är något mystiskt med midnatt. Klockan 00:00, en timme som inte finns,
ungefär som år 0.
För en minut upphör tiden, men bara för en minut, för sedan ändrar sig siffrorna: 00:01.

Lite spännande är det faktiskt att tänka på att man en minut varje dygn lever i tidlöshet. Synd bara att man ofta sover just då.

Observera att jag inte räknar med sekunder. Min väckarklocka visar bara timmar och minuter.

lördag 29 januari 2011

... och en novelltävling

Skrivarsidan anordnar en novelltävling:

Tävlingen är öppen för SkrivarSidans medlemmar som kan delta med ett bidrag på högst 6 500 tecken (ca 4-5 sidor) inklusive mellanslag med dubbelt radavstånd och typsnitt Times 12 pt eller Times New Roman 12 pt. Vi håller hårt på längden, så kontrollera den ordentligt i ditt ordbehandlingsprogram.
Temat är fritt förutom att vi INTE tar mot kärleksnoveller, fantasy eller science fiction. Bidragen ska vara inne senast den 20 mars 2011.

Observera att man alltså måste vara medlem på SkrivarSidan.

Äntligen

Nu har jag faktiskt kommit igång med skrivandet på allvar.
9 kapitel! Vad säger ni om det, då?
Inte dåligt av någon som fram tills nu inte kommit längre än till prologen, vilken inte är längre än en halv sida, följd av ett eller två halvdåliga kapitel som knappt är värda att omnämnas.

För någon vecka sedan gick jag igenom mina papper med inledningar till berättelser, inledningar som jag av en eller annan anledning lagt åt sidan. Och jag hittade en som jag inte ens kom ihåg att jag hade skrivit. Det är den jag nu har fortsatt på och alltså skrivit 9 (!) kapitel av. Inte vet jag om det är bra, men jag skriver åtminstone och det är huvudsaken.
Dessutom vet jag för en gångs skull hur jag har tänkt att historien ska sluta. Och det är ett mirakel i sig.
"Boken" finns att läsa här.

Måste passa på att tipsa om en bok, som jag visserligen inte har läst färdigt ännu, men som känns som något som varje blivande författare bör läsa (om man som jag saknar disciplin i skrivandet): "Skriv på!" av Elizabeth George. En handbok i skrivandets konst. 39 kr på Adlibris.

torsdag 20 januari 2011

Drömmen om att bli utgiven

Inatt drömde jag. Sådan är jag, nämligen. Ibland händer det visserligen att jag drömmer på dagen också, så kallade dagdrömmar. Men det är inte riktigt samma sak som de där drömmarna som kommer till en om natten. 
Dagdrömmar kan man styra, oftast, och deras innehåll är för det mesta positivt och begripligt. För mig själv, åtminstone. 
Nattdrömmarna är en helt annan sak. Nattdrömmar kan man vanligtvis inte styra särskilt mycket. De bara händer. Ibland kan de vara riktigt obehagliga, då kallas de mardrömmar. 
Nattdrömmar är också, mestadels, mycket svårbegripliga. De kan vara så svåra att förstå att man helt glömmer bort dem, vilket kanske är lika bra.

Den dröm jag hade i natt var ingen mardröm. Det var snarare en önskedröm. 
Jag drömde att jag kom hem till min mor. Hon omfamnade mig och gratulerade mig, och visade mig sedan sitt exemplar av min nyutgivna bok. En illgrön bok med gul titeltext. Jag blev något förvånad eftersom jag inte hade haft en aning om att jag hade fått en bok antagen och utgiven av förlag. Förvånad och samtidigt stolt. För även om jag inte var helt förtjust i den illgröna färgen tillsammans med de gula bokstäverna, så var det ju iallafall en bok. Min bok. 
Jag tog boken i handen. Den hade kraftiga pärmar, och mitt namn stod med gula bokstäver mitt i det gröna. Andaktsfullt öppnade jag boken, nyfiken på vad jag egentligen hade skrivit, och ögnade igenom texten. 
Ve och fasa! Inte ett, utan två stavfel. Önskedrömmen blev med ens en mardröm.


Så kan det gå.

onsdag 19 januari 2011

Ett gott skratt ...

... förlänger livet. Visst är det så? Jo, det vet vi alla. Också den mest humorlösa person vet det. Även om den personen inte innehar den kunskapen någon längre tid. Humorlösa personer har nämligen en tendens att dö unga. Eller ... ? 
Ja, det får vara hur det vill med den saken, men en sak är säker och det är att skratt är bra för kroppen. Det är jag övertygad om. Därför hade jag tänkt hjälpa er att förlänga era liv med ett år, eller kanske två.


Så här:

Gå in på länken ovan, läs och skratta. En liten varning: skratta inte ihjäl er.
Själv har jag förlängt mitt liv med minst ett år genom att läsa Mikael Eliassons texter.


Pröva du också.

tisdag 18 januari 2011

Novelltävlingar - igen

Här kommer lite fler tips på novelltävlingar för den som är hugad:

Fantastiktidskriften Mitrania utlyser sin åttonde novelltävling för er som skriver fantasy, sf eller skräck. Här finns mer information.

Bokförlaget Kalla Kulor anordnar också en skrivtävling. Mer information finns här


Och till slut: Mörkersdottir förlag, som anordnar en tävling på temat: "Magisk realism". För mer information klicka här.

Tack till Eldtunga för tipsen.

Frisk?

”Du har hypnapompa och hypnagoga hallucinationer och sömnparalys samt konfusionsuppvaknanden.”
Dr Sömnöverläkare log och visade sina vita tänder. Han lutade sig fram över skrivbordet.
”Du är frisk men dysfunktionell”, fortsatte han med sin tyska brytning. ”Ungefär 1 promille av befolkningen har det. Jag har sett det speciellt hos 90-åringar.”
Han plirade mot mig som om han gett mig en komplimang. Just då kändes det inte som en sådan. Inte senare heller.
”Vi kan kolla om du har sömnapné också, även om det inte är troligt. Men några kilon för mycket kanske du har …” Han granskade mig kritiskt uppifrån och ner. ”Men nej, ändå inte … ”
Inget plirande den här gången. Han såg snarare missnöjd ut. Tydligen hade jag gjort honom uppbragt med min brist på övervikt.
”Lite för tjock är jag nog ändå … ”, försökte jag, men han skakade bestämt på huvudet, kastade en blick på datorskärmen.
Jag tittade ner på mina händer, kände mig plötsligt mycket dysfunktionell.
”Vet du”, sade han och kastade sig åter framåt över skrivbordet, ”det finns mellan tiotusen och femtontusen göteborgare där ute på nätterna som är sömngångare. Några slåss, några kör bil eller begår värre brott.”
Hans ansikte var så nära mitt att hans näsa nästan snuddade vid min. Ingen arisk näsa, precis. Stor som en potatis, och ganska röd. Jag funderade på om dr Sömnöverläkare möjligen hade en liten fickplunta gömd i någon av skrivbordslådorna. Kanske tog han sig en liten hutt då och då för att hålla humöret uppe.
”Värre brott än att köra bil … ?” sade jag lite försynt.
Han såg på mig som om jag var galen. Vilket jag naturligtvis inte var. Bara dysfunktionell. Med hypnapompa och hypnagoga hallucinationer och sömnparalys samt konfusionsuppvaknande. Frisk, men dysfunktionell.
”Några begår värre brott”, förtydligade dr Sömnöverläkare och knattrade ihärdigt på tangentbordet med sina korviga små fingrar. ”Betydligt värre brott”, tillade han och såg på mig över glasögonkanten.
Jag krympte ihop i stolen. Troligen såg han mig som en av de presumtiva brottslingar som vandrade runt på Göteborgs gator nattetid. Sovande.
När jag reste mig för att gå, grep han tag i min hand och skakade den ihärdigt. Hans ansikte var ett enda stort leende.
”Ni är frisk”, sade han och jag log stelt tillbaka.
Frisk som en nittioåring, tänkte jag när jag gick ut genom dörren. Frisk, men dysfunktionell.
Jag vände mig om. Dr Sömnöverläkare stod kvar i dörröppningen till sitt mottagningsrum. Blicken i de stålgrå ögonen fick mig att rysa. Trots att han sekunden efteråt log vänligt, visste jag att något var fel. Fruktansvärt fel.

söndag 16 januari 2011

Och en till

Nu känns det som att jag sitter här och upprepar mig.
Fantasilöst, verkligen.
Ny novelltävling på Kapitel 1: Texten bakom texten.

"Har du någon gång funderat på vem kvinnan på Hotel California egentligen var? Eller om astronauterna i 'The final countdown' kom fram till Venus någon gång? Eller kanske vad tjejen i 'Life on Mars' pysslar med när hon inte går på bio? Om inte, så är det dags nu. Dags att skriva ned historien som ligger halvt dold bakom någon av de låttexter du fastnat för. Slå oss med häpnad och klistra gärna in originaltexten längst bak i bidraget."

Tycker du att det låter intressant? Vad väntar du på? Registrera dig på Kapitel 1, (om du inte redan har gjort det) skriv historien bakom din favoritlåt, och skicka in den. Nu!

Utförliga regler och övrig information här.

Och om det är någon som undrar hur det gick för mig i den förra tävlingen så kom jag på en hedrande tredjeplats, med min novell: "Ser du mig, lille riddare?"