Nervös

Nu är jag nervös. Jättenervös!

Jag har bestämt mig för att skicka in min bok till förlag.
Ja, det är ju inte en bok egentligen. Mer en hög med papper. En ganska tjock hög med papper, fyllda med ord. Mina ord. Min historia (inte mina memoarer, utan en historia som jag har hittat på. Bara så att ingen missuppfattar).
Jag tyckte att den var bra när jag skrev den. Jag tyckte att den var bra när jag läste igenom den första gången och rättade till fel. Jag tyckte att den var bra andra gången jag läste igenom den och rättade felen som jag inte hittat första gången. Tredje gången var jag lite trött på den. Då visste jag redan alltför väl hur den slutade, och de första kapitlen som känts som nya när jag läste igenom dem första gången, kom jag nu ihåg nästan varje ord av. Fjärde gången orkade jag knappt ta mig igenom den. Jag skrev om slutet, läste det fyra gånger, och tänkte sedan att: Nu. Nu är det dags att ta tag i saken och skicka in den tjocka bunten med papper till ett förlag.

Det är därför jag är så nervös. Idag ska jag skicka iväg manuset, boken, pappershögen. Jag ska stoppa ner barnen i cykelvagnen, trampa ner till ICA Kvantum och köpa ett sånt därnt grönt posten kuvär. I det kuvertet ska jag stoppa ner mitt manus, skriva adressen till förlaget och sedan överantvarda mina ord, mina tankar, min historia i Postens varsamma händer. (Jag litar till 100% på Posten!)
Och det är nu när jag äntligen har bestämt mig för att skicka in manuset som tvivlen har börjat övermanna mig. Jag känner att historien, min bok, egentligen bara är ... skräp. Ingen kommer att vara intresserad av att läsa den. Förlaget (ja, inte hela förlaget, utan den person som förlaget har utsett att läsa just mitt manus) kommer att kasta ett öga på första sidan och skrattande lägga det ifrån sig, eller kanske ta det med sig till fikarummet, (om de nu har något sådant. Jo, det har de.) sätta lite bruna kafferingar på det vita papperet och sedan stämpla refuserad med stora röda bokstäver. (Jag vet inte om det är så förlagen gör, men det känns som om det skulle kunna gå till så.)
Jag kommer inte att kunna sova på flera månader. Jag kommer ligga vaken och fundera över konstiga ordval, partier som borde strykas, tramsigheter som bara jag förstår, huvudpersoner som bara en mor kan älska.

Och när sedan refuseringen kommer som ett brev på Posten ...
Ja, då kan jag nog andas igen och ta nya tag. Tänka att jag ska bli bättre, att jag en dag ska lyckas. En vacker dag. Någon gång.

Men just nu är jag bara nervös. Jättenervös!

Jag har vunnit!

Det är roligt att vinna saker. Nu har jag vunnit en bok: "Revolt" av Lisa Rodebrand. Hon lottade ut sin nyutgivna bok och jag lyckades alltså vinna. Vilket jag är hemskt glad för. Inte bara därför att jag inte behöver betala för boken (jag är smålänning), utan också för att jag verkligen ser fram emot att få läsa den.

 "André och hans vän Christian lever i en framtid där klykonerna har makten. Tillsammans har pojkarna gjort uppror mot förtryckarna, men deras kamp för frihet är långt ifrån över. Nu är de på vandring mot en stad vid kusten, där mannen som dödade Andrés far befinner sig.
Under vandringen störtar ett rymdskepp i skogen och ut ur vraket kommer Caroline. Hon är från Kolonin, en rymdstation där ingen känner till att klykonerna förslavat jordborna. Hennes mål är att avslöja sanningen och hämta hjälp, men först måste hon skaffa bevis.
Den kraschade rymdfarkosten lockar klykonerna till platsen. Ungdomarna tvingas att fly för sina liv, men de får hjälp från oväntat håll …"

Visst låter den spännande!
Hela boken finns faktiskt att läsa helt gratis på Kapitel 1.

Eller så kan ni beställa boken här:

http://www.bokliv.se/bok/9789186377670

http://www.bokus.com/bok/9789186377670/revolt/

http://www.bokia.se/revolt-7714494

http://www.ordochbok.se/visa_produkt.asp?id=408853

Nu väntar jag bara på att "Revolt" ska dimpa ner i min brevlåda så att jag får krypa upp i soffan och läsa den från pärm till pärm.