Lite vårmusik

Ja, nu är våren här.
Underbara vår.

Snön har smält bort från gräsmattan (nu ljuger jag, för det ligger ett istäcke kvar precis över min lavendelrabatt), skatorna samlar bomaterial, och luften luktar så där härligt frisk som den bara gör om våren.

När solen skiner är det faktiskt svårt att uppamma någon lust till att sitta inne och skriva, så nu ska jag ge mig ut med barnen och plaska i vattenpölar (vilket också är lögn eftersom sonens gummistövlar är trasiga, och jag dessutom helst ser att de inte smutsar ner sig alltför mycket).

Men ikväll när barnen sover och maken jobbar, då ska jag åter träda in i min värld där jag bestämmer ALLT. (Och där fick vi med en lögn till. Det är inte jag som bestämmer. Personerna i min bok gör precis som de själva vill.)

Men nu ska jag njuta av våren.

Music maestro Vivaldi.

Saker man inte bör göra när man kör bil

Ja, egentligen är rubriken till det här inlägget missvisande.
Jag tänker bara ta upp en sak som man inte bör göra när man kör bil.
Och det är dessutom en sak som man faktiskt kan göra, och också bör göra när man är ute och kör.
Det låter motsägelsefullt, jag vet, men ni kommer att förstå när jag har förklarat.

Idag skulle jag köra min ömma moder till Hestra. Hon skulle med tåget till Göteborg för vidarebefodran till Umeå.
Jag svänger av in på Jönköpingsvägen (jag kommer inte ihåg vilket nummer den har) och gasar upp till 70 km/h med treans växel i och bereder mig på att lägga i femman. Det skrapar till och jag undrar förfärat vad som har hänt och försöker än en gång växla med samma resultat: det skrapar till och växeln vill inte hamna i rätt läge.
Åh nej, tänker jag. Nu har växellådan pajat.

Det är då jag upptäcker att det är backen jag har försökt lägga i.

Alltså: backa med bilen kan man mycket väl göra, men man bör inte göra det när man har kommit upp i en hastighet av 70 km/h.

Inget att skriva

Det känns som om jag måste fylla min blogg med lite inlägg.
Problemet är att jag inte kommer på något att skriva.
Ändå befinner jag mig i en fas där jag bara skriver och skriver och skriver.
Man och barn skriker efter mat utan att jag hör dem, dammet samlas i hörnen, förbereder en attack för att ta herraväldet över huset en gång för alla, räkningarna glöms bort och irriterande påminnelser trillar ner i brevlådan, och glöms bort de också.
Med andra ord, mitt liv faller i bitar runt omkring mig medan jag skriver om personer som aldrig har existerat, aldrig kommer att existera och inget har att tillföra världen förutom att de kanske kan roa någon.

För en tid sedan kände jag mig som Mozart, nu känner jag mig mest som Nero som satt och spelade harpa medan Rom brann.

Se där ja, lite fyllde det upp.

Inspiration

Sån här musik ger mig inspiration att skriva.
Mörkt och dystert. Fullt av vemod.
Och så otroligt vackert.

Vår och underbara känslor

Trots att det är slaskigt och grått så känns det ändå att det är vår.
Tiden går åt rätt håll.
Mot ljuset.
Det tycker jag är härligt.

Något som också är härligt är att jag har fått ihop hela 23 kapitel i min bok.
Det är knappt så att jag kan tro det själv.
Och vad som är ännu bättre är att jag vet precis hur jag ska fortsätta. Allt finns i mitt huvud, redo att skrivas ner. (Nå, kanske inte allt, men några kapitel till åtminstone.) Just nu känner jag att jag bara vill skriva och skriva och skriva.
Det måste ha varit så Mozart kände sig. Han hade musiken i sitt huvud och sedan skrev han ner den och dog, ung och fattig ... heh ...
Tja, det är iallafall en underbar känsla så länge den varar.

Världsmästare i Word Battle = jag

Då får jag väl ta och skryta lite.
Jag har nämligen blivit världsmästare. I Word Battle.

Du som inte vet vad Word Battle är ska få en snabbkurs här:
Två kombattanter
Ett ämne
45 minuter att skriva en novell utifrån detta ämne räknat från när man fick reda på ämnet ... eh ... ungefär.
Sedan röstar menigheten om vilken novell de tyckte bäst om och den som fått flest röster vinner.

Och jag vann alltså WBW - Word Battle Weeks - vilket var en turnering i Word Battlandets ädla konst på Kapitel 1.
Jo, jag är stolt. Och glad. Jätteglad.
Mest för att jag fick tre böcker helt gratis (jag är ju smålänning).
Om du vill läsa min väg till finalen finns all information här.

Mvh
La Muerte

Ivar Hamarsman

Sådär. Nu är han här. Ivar Hamarsman. Den rikaste mannen på Fårö.
Han damp ner i min brevlåda idag och det ska bli roligt att få läsa om honom.

Författare är Ronnie G. Lundin, gotlänning och före detta brevbärare, vilket bara det automatiskt gör honom till en hyvens kille.

Novelltävling: 2111 - Utopi eller dystopi

Ny novelltävling på Kapitel 1:

"Året är 2111. Världen är ny, men ändå densamma. Förutsättningarna för livet på jorden har förändrats radikalt. Är det till det bättre, eller till det sämre?

Utgå från dig själv och måla i denna novelltävling upp ett framtidsscenario som du upplever antingen som utopiskt eller dystopiskt.

Kanske har jorden träffats av en komet, och nu långsamt är på väg in i solen? Kanske utomjordingar äntligen tagit kontakt med oss och förklarat meningen med livet? Kanske kackerlackorna har utvecklat intelligens som överstiger vår? Kanske operakonsten drabbats av terroristattentat och utplånats totalt? Eller så kanske man har lyckats odla fram en supernyttig grönsak, som inte bara täcker alla människans näringsbehov, utan dessutom smakar som chokladgodis.

Väv in din framtidsvision i en historia som utspelar sig år 2111 e.Kr. Din utopi/dystopi kan vara det hela handlingen kretsar kring, men det är ännu bättre om den bara glimtar fram mellan raderna. Låt gärna världsläget vara självklart för huvudkaraktärerna, men förmedla en tydlig positiv eller negativ känsla kring den situation världen befinner sig i till dina läsare.

Känn dig helt fri i valet av karaktärer och intrig.

* * *

SKRIVTID:
Fram till söndagen 27/3 klockan 20.00."

Mer info finns här.